Sommaren 2011 åkte jag, min mor och min far ner till Libanon. Ner till släkten och till värmen. Den sommaren var jag helt omedveten om att jag skulle få träffa en själ som skulle få en stor betydelse i mitt liv.
Jag tror att det var samma veckan som vi kom ner, vi åkte till mina kusiner för att hälsa på dem. När vi parkerade bilen kommer en utav mina kusiner bärande på en liten sötsak. Det var en övergiven kattunge som han bar på. I samma ögonblick som den lilla kattungen och min blick möttes fastnade jag för henne.
I Libanon har djur det inte lika bra som här i Sverige. Det finns många gatuhundar och gatukatter. Det är jobbigt att se och förstå men det är så deras verklighet ser ut.
Min kusin skulle lämna tillbaka den lilla katten på gatan. Jag kunde inte låta henne lämnas på gatan , hon var så mager och ensam. Jag ville så gärna hjälpa henne. Ge henne ett hem, låta henne känna sig trygg. Efter mycket tjat på mina föräldrar gick dem med på att jag fick behålla henne. Vi tog med henne i bilen. Åkte och köpte kattmat, matade henne, gav henne vatten och sedan ordnade vi en liten bädd åt henne utanför våran dörr. Eftersom att hon var en utekatt kunde vi inte ta in henne i vårat hem.
Morgonen därpå vaknade vi av att den lilla kattungen jamade. Hela den dagen var jag med henne. Jag matade henne flera gånger om dagen säkert fem gånger, fick henne att lita på mig och mest av allt gav jag henne kärlek. Jag kallade min lilla vän för Daisy.
Jag var så lycklig, jag hade gett henne ett hem. Trygghet och hon fick mat för dagen. Den lilla magra, rädda och kattungen som min kusin bar på var nu inte längre mager och rädd. Denna sommaren blev en väldigt betydelse full sommar för mig. Jag älskade denna katt av hela mitt hjärta. Nya minnen skapades varje dag, hon kom när jag ropade på henne. Daisy kunde höra på mina fotsteg när jag gick i tappen att det var jag, hon kunde känna igen mina fotsteg. Hon kom till mig så fort jag tog ett steg utanför vår dörr. Min älskade lilla tjej, fina Daisy.Tiden gick och så kom dagen då vi skulle flyga tillbaka till Sverige. Jag ville verkligen inte lämna henne där men mina farbröder skulle ta hand om henne när vi åkte. Det gjorde så ont att säga Hejdå till min Daisy, även fast jag visste att hon skulle få det bra. Men jag visste jag skulle få se henne igen.
Sommaren 2012 fick Daisy kattungar två stycken hanar som vi döpte till Majsan och Baghera. Dem var runt henne hela tiden och hon var så stolt över hennes två ungar. Majsan och Baghera var två energibomber som kutade runt på gården varje dag, åt dubbelt så mycket som deras mor och mest av allt spred dessa katter glädje. Majsan var en orange / vit katt. har aldrig mött på en katt som älskade att prata så mycket som han gjorde! Baghera var en hel svart katt med sjukt mycket energi. Lyckan var obeskrivlig.
Sommaren 2013 blev det väldigt oroligt i Libanon. Det var var inte helt säkert att vara i Libanon. Jag och min bror stannade i Sverige den sommaren. Men mina föräldrar åkte. Jag köpte massa kattleksaker och godis till mina katter som min mor fick ta med sig. Dem ringde mig där nerifrån och berättade att Daisy fanns kvar men att hennes ungar hade gått där ifrån. Hon berättade för mig att det är vanligt bland hankatter, de är nyfikna små liv som vill utforska världen. Jag blev såklart väldigt ledsen men jag fick ha kvar min Daisy och det var det viktigaste för mig.I år 2014. Fick jag veta att min katt gick bort förra året under hösten. Hon hade varit med i ett slagsmål med en en annan katt och Daisy klarade sig inte... jag kunde inte tro på vad jag precis hört. Jag brast i tårar, jag grät så mycket att jag knappt kunde prata. Jag förstår fortfarande inte att hon är på andra sidan. Jag kommer aldrig mer få se min katt igen. Jag älskade denna katt så mycket att jag hade seriösa planer på att ta henne till Sverige när jag hade fått ihop så pass mycket pengar för det. Jag kan inte förklara äns hur ont det gör, jag förstår inte. Det går över mitt förstånd, jag hade köpt helt sjukt mycket grejer till henne och jag längtade efter henne så pass mycket att det kröp i mina ben.Jag kunde aldrig anat, att medans jag längtade efter dig.. Då hade du redan slutat att anadas, Gud tog tilbaka en ängel.
Jag är så lycklig som fick att träffa denna katt, hon påverkade mig än vad någon kan förstå. Hennes personlighet, hennes vackra blick. Allt med henne var så vackert, Daisy blev som en person för mig. Det gör ont i hela kroppen. Jag sväljer mina tårar, det kommer ta tid att ta in allt det här. Jag kommer fortfarande att längta efter dig, jag kommer alltid att minnas dig Daisy.
Jag kan fortfarande se dig sitta där och vänta på mig.
Vila i största frid Daisy.
Du finns alltid med mig.
Varje gång skapade sommaren
En plats för våra ben att gro igen <3
